Hydrilla verticillata

Hydrilla verticillata eller så kan man kalla den Hydrilla på svenska eftersom det bara finns den arten i släktet, och den saknar eget vedertaget svenskt namn.

Hydrilla är svår att skilja genom utseendet från de närstående släktena Egeria och Elodea, alltså vattenpest-arterna.

Liksom många andra växter kan utseendet på Hydrilla variera med miljön den växer i. Hydrilla och vattenpest-arterna liknar varandra i mer än utseendet. Namnet vattenpest kom till för deras förmåga att efter de införts i en ny sjö eller damm på kort tid bli dominerande undervattensväxt, antagligen förtjänar Hydrilla med sina lägre krav på sin miljö namnet ännu bättre, men vattenpesten var först i Sverige.

Lägre kav på miljön = ännu lättare att få att trivas i akvariet? Rätt gissat! I akvarier där vanlig vattenpest sakta dör bort brukar Hydrilla växa på ganska bra. I akvarier behöver man däremot inte vara orolig för att få ett pest-aktigt ogräs, både vattenpest och Hydrilla är ganska lätta att rensa bort om man nu skulle vilja det, visst kan de bilda en ny planta om man missar en bit av växten någonstans, men det är ju inte hela världen att behöva rensa en gång extra.

Som alla vet behöver växter koldioxid, vilket är en sanning med modifikation om man ska vara petig, det är ju kol som växterna är ute efter. I vatten kan kan kol förekomma i flera formner och en hel del vattenväxter kan ta sitt kol från kalciumkarbonat i vattnet. Bland akvarieväxter som är snabbväxande och trivs bra i hårt vatten är detta vanligt. Hydrilla är riktigt duktig på att ta sitt kol från kalciumkarbonat, i starkt ljus som när topparna når vattenytan brukar man kunna se resultatet av detta genom att kalcium (eller snarare någon kalciumförenig) bildar tydliga avlagringar på Hydrillans blad.

Förutom att någon biologilärare kanske kan använda Hydrilla för att påvisa att kol inte alltid behöver vara i form av koldioxid kan det vara värt att veta att Hydrilla inte behöver koldioxid löst i vattnet för att växa bra, även om extra koldioxid får Hydrilla att växa fortare än utan. Har man mjukt vattten och Hydrilla plötsligt börjar växa långsammare kan man ta sig en funderare över om det är kalciumkarbonat eller något näringsämne som tagit slut i vattnet.

Som det redan antytts kan Hydrilla växa fort, det snabbaste jag mätt upp var över 7 cm på ett dygn, det utan tillsatt koldioxid, men med starkt ljus och gott om näring. I svagt ljus växer de långsammare, men, och här kommer den i mitt tycke stora nackdelen med Hydrilla: den blir gles i svagt ljus.

Förökning är inget direkt problem, man tar en stjälk som blivit för lång, kapar den i bitar på upp till tio centimeter och planterar bitarna i botten. Toppsticklingen kommer att börja växa i princip direkt, stambitar utan topp kan ta veckor på sig att bilda ny topp och komma igång med att växa. I vanliga akvarier bildar Hydrilla ganska få sidoskott spontant utan klippning.

Leave a Reply