Lurad?

Visst ska man läsa och lyssna, och tänka. Men snälla; läs, lyssna inte bara till första bästa källa eller tanke, utan att tänka lite logiskt.

Med hopp om att sporra till eftertanke har jag skrivit ner några av mina “favorit-myter”
Myt/missuppfattning står med kursiv stil.

1) Fiskar anpassar sin storlek efter akvariets storlek
Det är verkligen inte så att fiskarnas tillväxthormon är kopplat till ett inbyggt måttband. Visst blir fiskar normalt sett mindre i för små akvarier, men det handlar mest om att vattenkvaliteten lättare blir dålig i små akvarier, i normalfallet är förgiftning, infektioner och viss grad av svält inblandat när fiskar inte når den storlek de brukar i akvarium.

2) För att välja rätt filter tar man akvariets volym och multiplicerar med x så får man antalet liter per timme filtret ska pumpa, och det är det som är viktigt.
Nej, först, det är inte vattnet som skapar filtreringsbehov, något förenklat är det restprodukterna från fiskarna och eventuella andra djur som man matar som skapar filtreringsbehovet, så i princip är det mängden mat man stoppar i akvariet som bestämmer behovet av filtreringskapacitet. Sen är det inte antal liter per timme som är avgörande för hur effektiv den biologiska nedbrytningen blir i praktiken, volymen på filtermaterialet har mycket större betydelse och är betydligt oftare den begränsande faktorn för ett filters kapacitet. Detta gäller i allra högsta grad normala innerfilter, men även i viss mån många ytterfilter. Ska man välja rätt innerfilter och bara ha innerfilter ska man välja det med störst filtermaterialvolym som man kan tänka sig, med tanke på pris och platsen det tar upp i akvariet. Om det innerfiltret råkar pumpa mer än vad fiskarna trivs med finns det massor av sätt att justera utblåset så att det inte blir “storm” i akvariet.

 

Här kommer en riktig klassiker:

3) Guldfiskars minne räcker bara några sekunder.
Den här myten har säkert uppstått på grund av guldfiskars naturliga beteende att rota i botten, de gör de utan att fundera på huruvida de rotat där förut, och om de hålls på liten yta (vilket man inte ska göra) så kommer de ofta att rota på samma plats som de nyligen rotat på. Det finns folk som lärt guldfiskar göra trick, det skulle vara omöjligt om de inte hade ett minne på mer än några sekunder.

4) Guppys i butik är sönderavlade
Guppys i butiker är ofta extra känsliga, detta beror på att de är hårt uppfödda, transport, karantän och annan förvaring hos grossist och i butik. Det är nämligen så att guppys knappt har någon magsäck, däremot har de en ganska lång tarm och deras matsmältningssystem behöver mat att arbeta med i princip hela tiden för att må bra. Under transport och förvaring är det inte bra att mata fiskarna mycket eftersom vattnet belastas, lätt blir giftigt för fiskarna. Grossister och butiker matar oftast ungefär så mycket fiskarna behöver för att inte svälta ihjäl under tiden de har dom. Det är fullständigt orimligt att bedriva kommersiell uppfödning av guppys med stammar som är så sönderavlade att de knappt går att hålla vid liv, och de går inte från bra till sönderavlade på en generation heller. Så det har inte med avel eller det genetiska att göra, utan det är hanteringen som gör många butiksguppys så känsliga.

5) Svärdbärarhonor byter ofta kön och blir hanar.
Jo det har man ju hört, oftast rör det sig om en sent utvecklad hane, efter att de blivit könsmogna växer de mycket saktare, och en del hanar blir könsmogna sent, och de utvecklar inte svärd och gonopodium förens det är dags att bli könsmogen. Det händer att riktigt gamla honor som slutat vara fertila utvecklar lite svärd och får lite ändrad form på analfenan, men de blir inte hanar, och kan inte befrukta andra honor.

6) Zooaffärspersonalen vet bäst.
Det finns zooaffärer med kunnig personal, som ger bra råd, men det är verkligen inget man ska lita på, det är vanligt att zooaffärspersonal inte är särskilt kunniga och gissar för att verka kunniga i stället för att kolla upp hur det egentligen ligger till. Man bör alltid kontrollera vad zooaffärspersonalen säger med en annan källa, särskilt innan man själv vet så mycket att man kan bilda sig en välgrundad uppfattning om hur kunnig personalen verkligen är.

7) Starta akvariet och låt det gå en vecka innan du stoppar i fisk.
Ja det kan man ju göra, men om man bara ska vänta på att biologiska nedbrytningen ska komma igång är det rätt värdelöst att vänta utan fisk, bakterierna som ska bryta ner avfallsprodukterna från fiskarna behöver något att ta hand om för att börja öka i antal, och det kommer inte nämnvärda mängder från kranvattnet. Det finns flera olika metoder att få igång “bakteriefloran” att bara vänta en vecka med ett tomt akvarium är en av de sämsta, köpt “bakteriekultur” för uppstart är något mindre dåligt. Det enklaste är att börja med att skaffa så lite fiskar man kan, och vänta tre veckor innan man fyller på med lite mer fisk. Är man ny i hobbyn kan man ägna de tre veckorna åt att läsa på och planera vilka arter man ska fylla på med när de veckorna har gått. Just tre veckor beror på att det brukar ta 2 veckor till mängden nitrit når sin högsta halt i ett nystartat akvarium, nitrit är ett mycket giftigt ämne som kommer från nedbrytningsbakterierna, men efter tre veckor med lite fisk brukar nedbrytningen av nitrit ha kommit igång så bra att man kan fylla på med lite mer fisk.

8) Djur har det alltid bättre i naturen än i fångenskap.
Djur i naturen är i princip alltid hotade till livet, de måste alltid passa sig så att de inte dör, hoten är många och varierar, det kan vara svält, uttorkning, köld, värme, sjukdomar/parasiter, rovdjur, extrema vattenvärden, skador från olyckor eller revirstrider, och så vidare. Det kan verka nyttigt att leva i naturen eftersom vilda djur verkar så starka och friska, men det beror ju på att alla individer utom dom “starkaste” har dött, inte sällan då en långsam, utdragen och smärtfylld död.

9) Pellets/torrfoder/färdigfoder är alltid dålig mat.
Det sägs innehålla farliga tillsatser och/eller att råvarorna tappar näringsvärdet vid tillverkningen, och liknande problem. Självfallet ser alla större och seriösa fodertillverkare till att fodret innehåller de näringsämnen som den aktuella djurarten behöver, och att det inte finns farliga ämnen i skadliga koncentrationer. Att själv blanda olika råvaror innebär för många djurslag en ökad risk för näringsbrist, sämre hygien, och oönskade ämnen som kan vara farliga för djuren. Det ligger väldigt mycket kostsam seriös forskning bakom moderna foder, naturligtvis vill inte fodertillverkarna sälja dåligt foder. Självklart är det inte lätt för en “vanlig husdjurshållare” att själv blanda råvaror som är bättre än bra färdigt foder. Lika självklart syftar jag inte till de foder som påstår att de är det perfekta helfodret för ett antal väldigt olika arter när jag pratar om bra foder.

10) Min Pelle levde jättelänge hos mig, alltså trivdes han jättebra.
Oavsett vilken sorts djur det gäller är det här en jättevanlig missuppfattning, och för mig väldigt konstig. Hur kan man tro att djur dör omgående bara för att de inte sköts och trivs väldigt bra? Precis som för oss människor är det möjligt för de vanliga hobby och sällskapsdjuren att leva länge trots att de mår väldigt dåligt. Det är varje djurägares plikt att verka för att dess djur inte mår dåligt, det räcker inte med att konstatera att djuret lever. Självklart kan djurens livslängd förkortas av vanskötsel, men som sagt, att djuret lever är inget bevis för att det trivs och har det bra.

11) Guldfiskar och slöjstjärtar är kallvattensfiskar och passar därför inte med andra fiskar.
Guldfiskar och slöjstjärtar kan trivas bra i vatten upp till 30 grader förutsatt att det är av god kvalitet och någorlunda syrerikt, men de klarar även av mycket låga temperaturer. Däremot blir de stora och ställer medans de växer allt större krav på akvariestorlek, filtrering och vattenbyten, och slöjstjärtar bör man vara mycket försiktig med vilka fiskar man blandar dom med, så att slöjstjärtarna inte blir mobbade.

12 ) Fisk är en art som det finns många raser av.
Det finns många som tror att fiskar är en enda djurart, ungefär som att marsvin är en art med många raser. Detta är otroligt långt från sanningen, om man jämför ordet fisk med däggdjur kan det till exempel vara värt att veta att det finns över 30000 fiskarter medans det bara finns drygt 5000 arter av däggdjur.

13) Mina små sällskapsfiskar äter upp växterna.
Visst finns det växtätande fiskar, men i de allra flesta fall rör det sig antingen om algbetande eller att fiskarna provsmakar redan döda växtdelar. Om man till exempel har guppy, platy, molly och några neontetror eller liknande och växterna försvinner så är det inte för att fiskarna äter upp dom, det är för att växterna inte får den miljö de kräver för att må bra eller överleva. Till exempel kan medelstora till stora barber, guldfiskar, skivtetror och norsk flaggtetra äta växter, det finns andra exempel också, men som sagt, har man inga kända växtätare och växterna försvinner så har det i princip alltid att göra med att växterna dör på grund av brister i miljön.

14) Mina ancistrus/skalarer/botior äter faktiskt upp växterna, ( jaha okej då ) de måste vara väldigt sugna på sallat!
Nej, verkligen inte. Typexemplet är: gnager ancistrusen sönder svärdsplantan är det sannolikt inte för att den saknar vegetabiliska foderämnen, den är sannolikt desperat hungrig. Ärligt talat, genom att gnaga sönder svärdsplantors blad kan den inte hämta nämnvärt med näring, det finns inte mycket näring att hämta där helt enkelt. Fullständigt logiskt vore att kasta i en näve animaliskt foder och se om ancistrusen ratar det till förmån för att fortsätta gnaga på svärdsplantans blad. Jag menar, tänk efter själv, om svärdplantans blad är det enda som på något sätt påminner om mat, så är det väl den kommer att gnaga när den är riktigt hungrig, och kanske det fanns det när den började någon mikroskopisk påväxt. Om den däremot ratar bladet om den får riktigt animaliebaserat käk, så är det inte grönsaker den vill ha, den vill ha tillräckligt med mat. Den här fullständigt ologiska slutledningen att icke växtätande fiskar behöver mer vegetabilier när de gnager sönder växterna har jag träffat på så många gånger under mer än 30 års tid angående en massa fiskarter. Hittills har jag inte träffat på någon vad jag kan minnas som fattat kopplingen till mängden mat som jag kan utesluta har läst det jag skrivit. Alger är för övrigt näringsmässigt inte särskilt likt grönsaker, och det är definitivt inte heller de “småkryp” som lever bland algerna som de flesta “algätare” får i sig en hel del av.

15) Posthornssnäckors skal består inte av kalk, det består av protein.
Posthornssnäckor har skal som precis som andra snäckor med skal, består nästan enbart av kalk. Andelen protein i snäckornas skal är upp till ett par procent, det gäller även posthornssnäckor. Jag är lite nyfiken på var den här myten kommer från, den är rätt vanlig i Sverige, men jag hittar den inte på engelskspråkiga sidor. Se: Myten om posthornssnäckans skal.

 

16) När man matar ska man ta så lite att man skäms, och sedan dela det i hälften och sen hälften igen.

Det är sant att många fiskar dör hos nybörjare för att de matar för mycket, men det är tveksamt om det är bättre att fiskarna sakta svälter ihjäl. Man ska starta ett akvarium med så lite fisk att man kan mata dom så att dom inte svälter ihjäl. Detta är särskilt viktigt hos exempelvis guppy och dess närmsta släktingar, som har väldigt liten magsäck och ett tarmsystem som behöver något att behandla för att må bra. Att folk tror att det skulle vara ok att ge fiskarna så lite mat att de sakta dör beror antagligen delvis på att de inte kan se på fiskarna att de svälter ihjäl, ofta kan svälten leda till sekundära problem så som sjukdomar, och då missar folk att grundorsaken till att fisken blev sjuk var att den fisk för lite näring för att ha ett effektivt immunförsvar. Vissa spridare av denna myt hänvisar också till att fiskar (välmatade) normalt sett kan livnära sig på reserver i levern, ofta några veckor eller så, men när den reserven är slut så är den slut, och den är ofta redan det, eller i alla fall nästan när man köper fiskar i butik.

Leave a Reply