Mikromask

Mikromask eller mikro, ett lättodlat foder främst för yngel och små ungfiskar. Det är små, upp till ca 1mm långa och ca 0,1mm tjocka nematoder, alltså något man vardagligt kallar mask. Formen gör att trots att riktigt små yngel kan äta dom så är de inte för små för att fiskar upp till runt 3cm storlek ska äta dom men ju större fiskar desto mer får man se det som ett tillskottsfoder.

Mikro är tilräckligt smått för att till och med kampfiskygnel och guramiyngel ska kunna ta det som första foder, problemet är att mikro sjunker och kampfisk- och guramiyngel rör sig mest i ytan, allrahelst i början. Så antingen får man mata väldigt lite i taget men ofta och städa botten väldigt ofta eller så får man sänka vattenytan väldigt mycket om man ska fodra sådana yngel med mikro i början. Har man ren glasbotten kan man med ganska svag cirkulation virvla upp en del av mikron som sjunkit till botten. Ganska snart brukar även ytlevande yngel lära sig att leta foder som sjunkit till botten.

Ett alldeles lysande foder är det för yngel som naturligt går och letar föda vid botten, så som de flesta barber, tetror, malar och ciklider.

Normalt odlar man mikro i små plastlådor med lätt ventilation och ett ca 5-10mm tjockt substrat av någon fuktig till blöt spannmålsprodukt. Det finns massor av olika recept, själv använder jag havregrynsgröt med en aning socker och en aning jäst i. Jästen lever på havregrynsgröten och sockret, och mikromaskarna lever i sin tur på jästen. Man behöver inte koka havregrynen, men det minskar risken för mögel avsevärt. Inte heller är socker eller jäst alldeles nödvändigt att tillsätta, men det brukar bli bättre kulturer som kommer igång snabbare och även socker och jäst minskar risken för mögel.

Det går knappast att urskilja de enskilda individerna i en mikrokultur, däremot kan man se att det “glittrar”/rör sig i ytan om man tittar noga.

Det finns även ett antal sätt att skörda mikro, i en kultur som fungerar bra brukar mikromaskarna klättra upp en liten bit på sidan (insidan) av byttan man odlar dom i, luttrade akvarister kan skrapa upp dom därifrån med fingret, känsliga personer kan ta något föremål att skrapa med. Sen sköljer man av det man skrapat med i vatten, antingen direkt i akvariet man ska mata eller i en bytta med vatten så att man kan dosera ut mikron som man vill.

Om maskarna inte kryper upp på behållarens sidor kan man tillsätta aningens mer socker och eventuellt aningen mer jäst, tycker man att det ändå inte kryper upp tillräckligt med maskar kan man ställa kulturen lite varmt en stund, som på en lysrörsbelysning, men inte där den är som varmast om det är en belysning av den gamla typen med heta drosslar. Då brukar de krypa upp på sidorna snabbare. Men glöm inte kulturen på värmning, mikron kan dö av det om det blir för varmt.

En mikromaskkultur ska lukta lite jästaktigt, men om det luktar direkt illa är det något knas, om man inte tycker att jäst luktar väldigt illa förstås. Luktar det illa får man sätta en ny kultur, man gör helt enkelt en ny kultur och tar en liten klick från den gamla för att starta den nya med. Det är normalt att man behöver sätta om kulturerna ibland, gärna innan de börjat lukta illa. Bäst är att ha fler än en kultur igång så man har i reserv om det skulle gå snett.

 

Leave a Reply