Grindalsmask

Grindalsmsken är en liten, upp till drygt en centimeter lång och mindre än en millimeter tjock vitaktig mask som är ett ganska lättodlat och näringsrikt foder. Grindalsmasken tillhör samma släkte som Enchyträer, så kallade vita maskar, men grindalsmask är mindre, och trivs bättre i rumstemperatur än vad de maskar som inom akvaristiken går under namnet Enchyträer gör.

Grindalsmask är alltså lämplig föda främst för små fiskar och yngel från ca 1 centimeters längd eller lite större beroende på vad det är för fiskart. Hög proteinhalt gör att fiskar kan växa fort och leka mycket om de får mycket grindalsmask, men fiskar som inte är anpassade till väldigt proteinrik föda ska inte få grindalsmask som stor andel av kosten. Näringsinnehållet i maskarna påverkas till viss del av vad de får för foder.

Det gamla sättet att odla grinsdalsmask är att hålla dom i jord, torv, blandning eller liknande material, mata med spannmål eller spannmålsprodukter. Och ha en skiva av glas, sten eller plast över maten, alternativt att man stör maten på skivan och vänder ”matsidan” neråt. Maskarna kommer i vilket fall i en fungerande odlingslåda (kultur) att bilda små samlingar på undersidan av skivan och därifrån är det relativt lätt att skörda dom.

Numera odlar allt fler i grus av bränd lera, såsom vissa icke klumpbildande kattlådesand-sorter, eller krukjordsersättningar som exempelvis Seramis. Andra använder skumplast, tvättsvampar eller städ-skrubbers. Själv använder jag kattlåde-sand av bränd dansk moler.

Det viktiga att komma ihåg är att grindalsmaskarna behöver fukt och mat. Ett substrat som håller mycket fukt utan att bli helt blött och inte blir äckligt så lätt är bra, jag känner inte till några fördelar med jord över kattsanden, förutom att de ljusa maskarna syns lite bättre mot mörk jord än kattsanden som är rödaktig.

I naturen lever dessa maskar som nedbrytare, de verkar kunna äta i princip vad som helst som innehåller näring. Ju mer näringsrikt framförallt proteinrikt, foder desto fortare kan de växa och föröka sig, men, ju mer protein fodret innehåller desto större risk att kulturen blir dålig. Spannmålsprodukter är ganska lätthanterat, och ger inte en stor risk för att kulturen blir äcklig så länge man matar försiktigt. Särskilt i början med en startkultur är det viktigt att inte mata för mycket, hellre att mata små mängder och prova sig fram till hur mycket som går åt per dag än att foder ligger och blir dåligt.

Vällingpulver får små barn har högt näringsvärde som på goda grunder kan antas vara komplett, och tack vare att det är ett pulver är det lätt att ge mycket små portioner som maskarna kommer åt lätt. Vällingpulver kan vara särskilt värdefullt när man har en liten kultur.

I större kulturer kan man använda överbliven pasta och bröd, det senare helst utan hela korn, sesamfrön och likandne som annars har en tendens att bli kvar som skräp i kulturen. När man har en stor kultur och fått lite känsla för hur fort de äter kan man prova katt eller hundmat.

Grindalsmaskarna äter inte torrt foder, så om man sprejar vatten på fodret behöver det inte fuktas av substratet. Hur mycket man sprejar anpassar man lämpligen till om kulturen i stort behöver fuktas lite eller mycket.

Skördar gör man enklast genom att samla maskarna från skivan över maten, som alltså är mycket praktiskt även om man inte använder jord som substrat.

Det kanske låter krångligt, men om man matar försiktigt en gång om dagen i början så ger sig de andra detaljerna antagligen alldeles automatiskt.

Luft behöver maskarna naturligtvis, så odlingslådan behöver ha ventilation, lättast är att ha hål i locket som är täckt med tyg eller mycket finmaskigt nät som minskar risken att få in andra djur i kulturen. Det finns ju risk att man får in oönskade djur ändå, kvalster, sorgmyggor och bananflugor kanske är de vanligaste, inget av det är farligt för akvaristen, och det brukar inte vara katastrof för kulturen heller, kvalster som folk verkar ha mest problem med är bara att fylla kulturen med vatten och blåsa bort kvalstren som flyter på ytan och sedan hälla av vattnet. De kvalster och andra djur som trivs i en grindalskultur trivs knappast löst i bostäder, så det är ingen orsak till oro.

Leave a Reply