Bottensubstrat.

Sand, grus eller vad är perfekt för mitt akvarium?

Jakten på det perfekta bottensubstratet har pågått väldigt länge, tillräckligt länge för att man kallt ska kunna konstatera att det inte finns ett perfekt substrat, särskilt inte ett som är bra i alla sammanhang på alla sätt.

För vanliga sällskapsakavarier, prydnadsakvarier så är vanligt krossat grus med en kornstorlek på ungefär 3-5mm oftast en väldigt bra kompromiss, det funkar generellt hyggligt bra för lättskötta växter, och det är ganska lätt att plantera i. Det uppstår relativt lätt bra biologisk nedbrytning av fiskarnas avfallsprodukter som gör dom mindre giftiga för fiskarna och mer tillgängliga för växterna. Nackdelarna är främst om man inte tycker att det inte är så snyggt, och om man har små fiskar som tycker om att rota i botten så är det inte alltid så bra för dom.

Många tycker att det är finare med finare sand, och riktigt fin sand ser det i alla fall ut att vara mycket trevligare för exempelvis för pansarmalar att böka runt i, antagligen är det trevligare för pansarmalarna också. Problemet är att ju finare sand man har desto större risk för att få syrebrist nere i substratet, bra biologisk nedbrytning minskar, och växterna kan få svårare att trivas. Med fin sand som bottensubstrat ställs högre krav på filtrering och vattenbyten för att upprätthålla lika god vattenkvalitet, men det innebär ju inte att man inte kan ha riktigt fin sand och ändå väldigt bra resultat. De ljusa sorterna av blästersand eller sandlådesand som säljs hos lågprisvaruhus är populära som akvariesand, och medför inga kända problem, utöver att de som kan komma av att de är just finkorniga..

Ett av de mest omdiskuterade bottensubstraten för akvarier är den svarta sanden som ibland säljs som “aluminiumsilikat”, den säljs både för att användas som blästersand och akvariesand. Finkornigt, lite glittrigt och tydligt krossat, inte slätt. Det är verkligen inte ren aluminiumsilikat som säljs, det är en slaggprodukt, som har en stark tendens att avge diverse föreningar till akvarievattnet.  Särskilt illa är det i surt vatten, och pH i akvarievatten har en tendens att sjunka, så basiskt pH i kranvattnet är ingen garanti. Främst är det ryggradslösa djur och växter som brukar stryka med, ja helt enkelt dö. Det kan dock gå “bra” om man håller pH på minst 7,0 byter mycket vatten ofta och tillsätter vattenberedningsmedel. Sammantaget är det inte ett substrat jag rekommenderar.

Väldigt grovt grus eller små stenar är inte så vanligt att ha som bottensubstrat, men det förekommer. Det ger väldigt liten yta för nedbrytningsbakterier, och passar inte de flesta växter särskilt väl. Matrester ramlar ofta ner mellan grova gruskorn och riskerar att brytas ner av mögel och förruttnelse, vilket inte är bra för vattenkvaliteten. Är man medveten om nackdelarna och kompenserar för dom kan man ha väldigt grovt grus om man vill

Under namnet “engelsk sjösand” säljs sand eller grus med ganska runda korn med slät yta. Många tycker att det är snyggt, men brukar ge dålig biologisk nedbrytning, och växter är  svårare att få att trivas i det än krossad sand. Jag rekommenderar det inte om man vill ha växter även om det inte alls är omöjligt att få växter att funka i det.

Vitt eller vitaktigt grus är normalt väldigt kalkrikt, det i sig innebär inga problem för fiskarna, och inte heller för de flesta växter eller andra djur man har i akvarium, tvärt om är det bra i de flesta fall, undantaget om man vill odla vissa fiskar eller om man tillsätter en massa koldioxid för att gynna växterna. Däremot är vitt grus svårt att hålla algfritt, så att det ska hålla sig “vitt och fräscht” är inget man kallt kan räkna med. En del fiskar kan dessutom bli extra skygga om substratet är vitt, ljus både uppifrån och nerifrån är inte så vanligt i naturen.

Specialsubstrat, olika typer av “soil” och liknande kommer det nya varianter av “hela tiden”, alla med fördelar och nackdelar. Till nybörjare vill jag inte riktigt rekommendera eller avfärda något av dom bara så, de är oftast avsedda för “specialändamål”, de flesta är svåra att plantera större växter i, vissa innehåller näring andra inte. Olika sorter kommer och går, så man får undersöka de sorter man överväger, vad de påstås kunna ge för fördelar och vilka nackdelar de kan ha.

“Jordbotten” eller “Walstad” Att lägga ett lager jord under annat substrat, oftast sand eller fint grus, är en trend som kommer och går, det finns fördelar och nackdelar med det också. Tyvärr råder det mycket missförstånd kring detta, då många tror att det i sig ersätter filter. Vill man använda sig av Walstad-metoden och inte ha filter bör man verkligen läsa på ordentligt först, för det bygger bland annat på att man har väldigt mycket växter, som faktiskt växer och lite fisk som man inte matar särskilt mycket, i förhållande till akvariets storlek.

Rent praktiskt måste man inte ha substrat, men för permanent hållning kräver lagen att man har ett för fisken naturligt substrat, för vissa tillfälliga situationer finns det undantag.

Leave a Reply